Sif Ruud var det som spelade den kloka tanten, hon var visst städerskan i hushållet som protesterade när pappan i familjen skaffade dammsugare, för vad skulle hon göra då? då var det bara för henne att sluta. Madicken(1979) var något att se på i barndomen fastän scenerna redan då visade en redan gammal tid.
Nyligen bortgångna Christopher Lee var visst med i Bröderna Lejonhjärta, nej han spelade visst Riddar Kato i Mio min mio(1987). Det är en film jag inte sett som kan läggas till listan på filmer att se. Så min tanke att Christopher Lee säkert träffade Per Oscarsson i Nangijala(1977) under filmarbetet gick åt fanders.
Gamla gubbar, men vad vore de utan kvinnorna. Astrid Lindgren skrev ju historierna.
Ronja Rövardotter(1984) tycker jag bäst om av filmatiseringarna. Regissör var Tage Danielsson och med i rollen som Borka var Per Oscarsson mot Börje Ahlstedts Mattis. Allan Ewall var den rolige Skalle-Per( som måst jag säga påminner om Gustaf Skarsgårds Floki i första episoden av Vikings).
om Linus-Ida och berättandets konst.
Nu blev det en massa om teve och film när jag hade intentionen att skriva om klimatet.
Skulle kunna väva in hur naturen inte får plats längre. Texten ovan har jag skrivit med teknikens hjälp för att finna fakta bitar. Ifall jag skrivit om domedagen/ragnarök och kretsloppet hade jag inte behövt leta så mycket. Jag vet inte vart min blogg är på väg. En kopp te skulle handla om trädgården , blommor och ha bilder på naturen med lite tankar och funderingar om samhället idag och lätta upp det hela med en musikvideo här och där. Ah nå tillbaka till ritbordet. Skål!
