Det är några tankar i huvudet som ställs bakom när koncentration
på dagsverket tar all plats. Imorgon blir det tryckning i ett par färger till
ev. behövs ett nytt positiv o då blir det en stund vid photoshop för att försöka få
skrivaren att fungera. Bra att det går bra med kopieringspapper i screen ist för oh-film som
fastnar i kopiatorn. Munskydd kan va bra att ha med till skydd mot enzymerna som tar bort
fotecoaten från screenramen när den bild jag har är färdigtryckt.
Blir det fortsättning på samma bild fast en rastrerad variant eller något annat tröskelvärde?
Så många beslut.
Eller göra en CMYK - bild? bara för att se om det går att få en fotorealistisk bild genom screentryck
rastrerat större eller mindre raster, eller inte alls.
Jag såg melodifestivalen igår afton. Den tävlande musiken var inte min kopp te. Men jag gillade '
mellanakten, dramatenskådespelare Lena Endre var det? som läste Linda Bengtzings
Jag ljuger så bra, dramatiskt. Jonas Gardell inflikade något om schlager tror jag..
o så var det det hypade sångnumret för att nu sjöngs svenska traditionella låtar
på ett annat språk. Jag förundras över upprörda rösterna,
förstår inte uppståndelsen från landet som givit upp sitt eget språk flertalet gånger inom musiken till
förmån för något brittiskt/ amerikanskt uttal.
Fröken i mig undrar: Finns det fördelar / nackdelar med att
översätta en bit av "en ros utsprungen" till arabiska och sända det under en deltävling på
Melodifestivalen 2015? Det fåtal araber som faktiskt bänkar sig framför SVT en
lördagkväll kommer för första gången höra den texten till den melodin så att de förstår den.
Den som sedan gillar lyriken kommer möjligen att ta fram den svenska texten för sig själv
o så smått lära sig just den texten på svenska. Jag har själv hört någon fransk låt som jag
via google translate kunnat få grepp om. Nyfiken strut. Ja det kan jag inte rå för. '
Poesi får översättas varför inte? Tänkt på en text min mor har ihoprullad, som går såhär:
"Att man, om man i sanning skall lyckas föra en människa till en bestämd plats,
först och främst måste se till att finna henne där hon är och att börja där.
Detta är hemligheten i all hjälpandets konst.
Var och en som icke kan detta, han lever i en inbillning då han menar
sig kunna hjälpa någon annan.
För att i sanning kunna hjälpa någon annan måste jag förstå mer än han
– dock väl först och främst förstå det han förstår. Om jag inte gör det,
hjälper min mer-förståelse honom platt intet.
Vill jag ändå göra min mer-förståelse gällande beror det
på att jag är fåfäng eller stolt, så att jag i själva verket snarare
vill bli beundrad av honom än vara honom till gagn.
Men allt sant hjälpande börjar med ödmjukhet.
Hjälparen måste först bli ödmjuk inför den han vill hjälpa,
och därmed inse att detta att hjälpa inte är att härska utan att tjäna,
att detta att hjälpa inte är att vara den mest härsklystne utan den tålmodigaste,
att detta att hjälpa är villighet att tills vidare finna sig i att ha fel
och i att icke förstå vad den andre förstår.”
text av: Sören Kierkegaard
Översatt från danska till svenska då.
Har lagat ganska lite mat på sistone, tacopaj vegetariskt. Det är lyxen av att vara inneboende och ha
en fena i köket, synd att hen är köttätare men jag värmer på stuvad spenat till mig själv för det går ju
o ta av samma tillbehör sallad o sånt, hinner inte städa, det är mkt nu.
Palme 30år senare och fortfarande är folk berörda av det som hände o intresserade i politiken än idag. Må gå o sova nu. Natti
Visar inlägg med etikett skola. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett skola. Visa alla inlägg
söndag 28 februari 2016
söndag 29 november 2015
1:a advent är här
Söndag har tvättat 30 graders tvätt och bakat dadelbollar. Sockerfritt godis. Kort promenix till affären blev det. Såg två vita hästar på promenad, två unga tjejer red dem över asfalten, huvudena på kusarna vart böjda men så kom de till ängen och direkt när hovarna touchade den mjuka marken så höjdes deras huvuden, hästarna sträckte på ryggen då de kom på gräset och struttade ifrån den tredje tjejen som gick bredvid med gympaskor.’
Stackars hästhovar att gå på asfalt med ryttare på rygg.
Förbi ängen uppför backen på väg till affären, passerar pizzerian som bytt namn till Madonna, ny skylt uppe. På restaurangen bredvid sitter folk. Framför affären som jag är på väg in i sitter en tiggare med träskedar bredvid sig som han snidat, ska jag köpa en fast jag ej behöver, ska jag skänka en slant, ska jag le mot han, ska jag titta bort? Stanna o snacka, fråga om han vill ha något annat från affären tänker jag när jag passerar
Jag minns när min faster hade hunden Baloo, det var absolut förbjudet för honom att tigga. Hundar tigger efter smulor men de ska inget få, bara till matdags. Det är fult att tigga till och med för hundar. ”Tigg inte” hörs det rytas till hund.
Själv vart jag en gång kattägare. Det kostade på all den där kattmaten. Hon var icke kräsen men fick oftast mat ur en plåtburk, bara de sista åren så köpte jag det dyrare hårdfodret från djurbutiken och kattkyssar ibland.
Jag möts av romer som vill sälja tidning på tunnelbanan och de som sitter och hälsar och tackar framför ingången till affären.
Tänk om det fanns ett samhälle som kunde ta handom dessa stackarna.
Läste i tidningen en artikel om att en 81-årig kvinnlig tiggare på Stockholms gator är en överlevare från nazitiden. Hon har suttit illa till i Rumänien där romerna ej är särskilt väl behandlade. Ingen blir särskilt väl behandlad på gatan heller.
Ungdomar, det finns många hemlösa barn i Stockholms undre värld. De där som hamnat mellan stolarna. I en övergiven tunnelbana, kloak, ett öde hus. Det finns svenska tiggare med kanske. På bussen till ”jobbet”, ja skolan så ser det ut som att man färdas med svenskar. Men skinheaded killen som svarar i sin mobiltelefon snackar ryska på bussen. Strax därefter hör jag hur ett par par andra snackar franska i tunnelbanevagnen. På vägen hem är det någon italienare och en finsk familj. Turister en del, men det är fler invandrade i storstaden än man kan tro vid första ögonblicket. En japanska läser en bok med japanska tecken i T-banevagnen vid T-centralen. Jag undrar vad det står på den uppslagna sidan fullt av kinesiska? tecken.
Där jag bor har jag inte mött någon flykting vad jag vet, de har ju slussats förbi, vidare till landsbygden där de tomma husen gapar, men det kan ha varit omedvetet möte ifall de använder tunnelbanan som vanligt folk gör i rusningstid på morgon och eftermiddag, till och från jobb eh skolan.
Sverige har haft väldigt öppna landskap hittills och det är väl bra. Jag letar reda på de positiva artiklarna som att en lärarinna som flytt hit direkt sattes i arbete med att undervisa sina, i sitt hemspråk. Det är ju människor som vi. Det finns fåtalet lärare i Sverige snart, då den gode läraren går i pension. Men jag hoppas på att tekniken gått framåt så att vanliga äldre kan undervisa yngre via datakommunikation på något magiskt sätt. Har ju sett ett TED talks om skola och undervisning för inte så länge sedan. Det var en indier som talade om hur gamla gummor i Storbrittannien skulle lära indiska barnen engelska via dator, ett par timmar i veckan sådär.
Sedan finns den där unge killens TED talk om den fria skolan, han som valde att gå i livets skola och hoppade av den vanliga skolan med stöd från sina föräldrar i detta beslutet. Hackschooling makes me happy hette det pratet.
Framtidens skola, bara göra det som gör en själv lycklig. Måske skulle översätta de ifall det finns intresse? Logan Laplante hette han, undras vad som hänt han?
Nu då snart sista avsnittet av Bron. Tv program att se, Björn Ulvaeus i Hellenius hörna eller Solsidan. Fram med stickningen, broderiet eller vad annars som pysslas med, laga en strumpa eller nått. Mys i soffan.
Kram
Etiketter:
hackshooling,
logan laplante,
reflektion,
skola,
Ted Talk,
undervisning
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)